När du får din Personliga Mandala, då har jag skrivit en text med tolkning av symbolen och en guide till hur du kan fördjupa dig i din mandala. Här kan du se ett exempel på texten som hör i hop med denna mandala:
Cirklen(kl 9 & kl 3):
En cirkel, öppen åt
vänster, för att symbolisera ”början på livet” (med en öppning ut till det
okände, till det stora som faciliteter allt grundläggande liv) – man kan kanske
också se ett penetrerat ägg och en navelsträng….som blir till livets röda tråd
- livslinjen, som rör sig tvärs över bilden, blir en horisont och som ”slutar”
när livet igen transformeras ut i det stora mysterium igen. Det är som den röda
tråden som ”hållit livet i dess riktning, med haft fokus och commitment att
ge/vara/uppleva/dela fullt ut” nu släpper taget och returnerar, låter sig
”upplösa” och förenas med ”allt det vita utanför cirkeln”. Floden returnerar
till det stora ocean….
Cirkeln (kl 12 & kl 6):
Ensamheten/gemensamheten.
Att vara, som man bara kan vara, när man expanderar inåt med sig själv (uppåt,
utåt, i många dimensioner). I den stilla stund själv: evighet-symbolen som
fundament och i hjärtat – tankar uppfylld av universums närhet och händerna i
vila. Här finns det ingen måste och ingen att vara ”någon” för.
Att vara, som man bara
kan vara, när man är tillsammans, omfamnas, utvecklas, möts i kvinnors närvaro
(fysiskt, utan ord, i skratt, dans, beröring, tårar, igenkänning, alla våra
roller och allt vi är när vi släpper dem).
I den glädjefyllda stunden
med systrar: Att låta sig bära, att våga gå först, att stå bakom och få skydd,
att känna systrarna ”have your back”, att leka och vara fria. Modern, barnet,
generationer av feminin uppbackning. Lika och samtidig unika.
Den yttersta cirkel med ord & blommor/träd:
Dina egna ord har hittat
vägen tillbaka till din mandala. Den djupa insikt av att tala till sig själv,
att vara sin egen mästare, att låta alla som inspirerat dig och varit dina
mästra verka genom dig och dina ord - och låta dessa ord, dessa strömningar
vibrera och nå de som vill lyssna och beröras.
Trädet: rötter i livets
botten. Mullen, allt osynligt levande som gör att allt bryts ned för att kunde
uppstå igen. Näring, djup, kontakt, jordförbindelse. Men även trädet med sin
stabilitet och tyngd, det släpper lätt sina små blad som gåvor till vinden.
Blommor: kronan på livet
är kanske när livsformer för springa ut, när de står ”övers på deras
blomnings-väg” och springer ut, låter allting öppna sig – bara för sakens
skuld, bara för de kan, bara för det vackra i livskraften. Att tillåta sig
själv sina blomningsstunder.
Djuren/plantar i de 4 cirklar: Att lyssna och relatera till djuren. Att älska
deras sätt, att vara nära, att ta in vad de förmedlar till dig. Den förbindelse
du har är helt unik.
I de 2 översta ser du
himlen bakom med stjärnor och fullmåne. Stjärnorna hos björnen kan påminna om
att ”stråla i sin styrka” och använda intuition tillsammans med kraft, att se
att den mjukhet man kan hitta i björnens ögon och varma päls inte gör att den
kompromissar med den rå styrka den också här. Månen kan påminna om att även korpen/visdom
”rör sig och förändras”. Precis som månen som är full, halv och ibland nästan
osynlig som ett tunt streck, då är visdomen likadan (ibland synlig, andra
gånger mindre synlig). Att vara tillåtande mot sig själv och se att det inte är
att ”förlora sin visdom eller glömma bort”, men att det finns tider där visdom
är mer synlig och lyser upp allt i natten – och det finns nätter/mörka stunder,
där visdom är mer osynlig, och då är det största visdom ”att ta med en
ficklampa” (ta stöd, ta en paus, fråga om hjälp).
I de 2 nedersta har du
jorden som håller grunden. Djurens fötter/tassar/klövar och plantornas rötter
stå på denna. Alltid. Alltid.
Kossorna: De tittar på
dig – påminner om att du i dig båda är modern och barnet. Inåt och utåt till.
Vad vill det säga att
vara sin egen moder? Vad vill det säga i praktiken att vara ett barn? Vilken
handlingar föds av detta?
–Kossorna tittar djupt….
De vill påminna om att det finns mycket här ”man kan låta sig rivas med av”,
många känslor som kan komma i spel…..de påminner om att titta lite djupare, om
vilan för att kunde ge. Och om
förbindelsen till ”det” i moderskapet (inuit, utåt) som är GIVIT…som ÄR, som
aldrig kan förstöras och som är bortom handlingar och moderskapets djup inte
kan reduceras till det personliga nivå. Daggkåpa och sälg växer fritt - inom en
cirkel. Allt liv har sin ram i vilken den fäller ut sig – tryggt i friheten. I
pärlorna av vatten speglar sig din sanna natur.
I mitten:
”Min gåva”, ”Styrka”,
”Vila”, ”Tryggt”.
Ögat som ser, solen som
står upp för oss igen och igen. Regn från ovan (Kanske droppar av kvinnornas
glädjetårar, berörthet och sorg. Svett från den exstatiska dansen,
menstruationen blod och livets ”juiceness”). Ögat tar emot omvandlar regn till
flod – det flyter ihop med livslinjen – det återvänder till den stora oceanen.
/ Med kärlek, Carmen
